Johanna Modin

Just nu äcklas jag bara av mig själv. hur lyckas jag alltid förstöra allt? svin! och vad gör jag nu? Kan ju inte bara gå och låtsas som ingenting, eller?

Min pappa gifte sig med sin Veronica idag, jag är så stolt över honom och han var så snygg (får man säga att ens egen pappa är snygg?) sen veronica så jätte glad sen så var det dop på det hela, lilla Märta. åh jag har nog inte varit såhär glad på länge jag började till och med gråta två gånger under själva vigseln, min lilla pappa. :)

Herre jesus vad alla har blivit falska, Jag vet nog ingen som håller sig till sanningen längre och det finns absolut ingen man kan lita på.. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta efter som att allt handlar om personerna som står/stod mig närmast.
egentligen vill jag nog bara lägga mig ner och sova och hoppas på att allt är som vanligt när jag vaknar igen... Men antagligen så kommer det inte vara det.
Jag tror att allting hänger på min pojkvän, det är någonting för när jag är med honom så blir alla så korta mot mig och speciellt nu efter att vi blivit tillsammans igen. vad är det för kompisar egentligen? antingen finns man där till hundra procent eller så finns man inte alls.
Visst jag kan förstå till viss del att det är jobbigt med alla missförstånd/lögner men det är jag som har hamnat i mitten av allt så snälla sluta ljuga.. för nu känns det som att det står mellan kompisarna eller pojkvännen och det är lite jobbigt att behöva välja.