Johanna Modin

Jag sätter mig ner och jag blickar tillbaks,
på femhundranittiotre förfärliga dar.
Och jag känner hur jag vill ha dig här igen,
vill lägga armarna om dig, för du är speciell.
Sen första gången som jag såg dig så kände jag att,
någon gång i min framtid ska jag få dig på fall.
Jag fick min första kyss till winnerbäcks toner,
där i vinden och solen, en chans på miljonen.
Sen dess har alla dagar passerat så långsamt,
men jag lever kvar på minnen från den härliga sommarn.
Då jag träffade dig, du bara satt där på marken,
med ciggen i handen och jag tappade sansen.
Men jag fattade chansen och tog dig i handen,
det rann ej ut i sanden, jag knöt dessa banden.
Men tiden tills vi träffades igen efter det,
kändes som att den var på snudd till en evighet.

Refr:
Jag vandrar på regnbågen för att kunna plocka ner,
alla stjärnor som lyser där på himlen då jag ser,
dig i dina ögon och känner hjärtat pumpa svagt,
i takt till pulsen av hjärter dam.
Men när du ej är här då dansar jag runt,
ensam för mig själv här i dunkla rum.
För livet är som en dans med svåra steg,
men om vi dansar tillsammans kan det inte bli fel.

Vers2:
Men nu har tiden kommit då vi båda har bestämt,
att vi ska träffas mer frekvent, det är de bästa som har hänt.
Så om du ber mig plocka ner en stjärna inatt,
öppnar jag min famn för jag ska ge dig allt,
som du någonsin har kunnat önskat,
för du är det som jag har önskat i mina drömmar.
Du vet att jag älskar så mycket med ditt sätt,
det finns ingen som slår dig och din dialekt,
den får mig att kunna falla ihop,
du får mitt hjärta att glöda och koka mitt blod.
Så jag sträcker ut min hand för att be dig om,
en chans att få visa, vi är två av dom,
som skulle kunna ha det så lyckligt tillsammans,
för jag mår som bäst när vi är med varandra,
och det känns faktiskt som att du känner desamma,
om intresset finns så är det lika bra att chansa.

Refr:
Jag vandrar på regnbågen för att kunna plocka ner,
alla stjärnor som lyser där på himlen då jag ser,
dig i dina ögon och känner hjärtat pumpa svagt,
i takt till pulsen av hjärter dam.
Men när du ej är här då dansar jag runt,
ensam för mig själv här i dunkla rum.
För livet är som en dans med svåra steg,
men om vi dansar tillsammans kan det inte bli fel.

Vers3:
Jag skulle vilja vakna upp, bara starta upp,
med dig vid min sida, bara vara lugn.
Ge mig den känslan som du bara du kan ge,
för det finns ingen annan som kan få mig att le,
på det sättet som du får när du håller min hand,
du ställer dig på tå och du viskar att,
du skulle vilja kyssa mina läppar här inatt,
men jag fattar inte att du sagt det du sagt,
för jag avgudar dig så högt över allt,
och du är mitt guld som har blivit sant.
Har letat överallt efter någon som,
dig så att jag skulle kunna börja om.
Så jag hoppas inombords att du känner samma längtan,
samma känsla och att du börjat känna samma rädsla.
Längtan efter mig och tills nästa gång vi ses,
och rädsla att förlora den som får dig känna kärlek.

Refr:
Jag vandrar på regnbågen för att kunna plocka ner,
alla stjärnor som lyser där på himlen då jag ser,
dig i dina ögon och känner hjärtat pumpa svagt,
i takt till pulsen av hjärter dam.
Men när du ej är här då dansar jag runt,
ensam för mig själv här i dunkla rum.
För livet är som en dans med svåra steg,
men om vi dansar tillsammans kan det inte bli fel.